EU ger Eritrea en miljard i bistånd

Trots att ingenting har blivit bättre i Eritrea förbereder EU-kommissionen förbereder en biståndsstrategi som skulle ge landet mer än 115 miljoner euro — mer än en miljard kronor — i bistånd fram till år 2013.

I förra månaden var Louis Michel, EU:s biståndskommissionär, i Asmara och förde hemliga samtal med president Isaias Afeworki. Resultatet ser vi nu. Europeiska Unionen utökar biståndet till Eritrea, trots att situationen för mänskliga rättigheter blivit stadigt värre i landet sedan 2001, trots att EU inte uppnått något av sina mål för biståndet till Eritrea och trots att regeringen flagrant brutit mot tidigare ingånga biståndsavtal.

Biståndssatsningen kritiseras av bland andra Eritrean Movement for Democracy and Human Rights baserad i Sydafrika, skriver David Cronin:

With non-governmental organisations (NGOs) prohibited from working in Eritrea, human rights campaigners say there is a lack of transparency about how aid given to the country is used. Some fear that Afewerki’s henchmen may be using the assistance to keep Eritrea on a permanent war footing.

Locked in a protracted border dispute with Ethiopia, Eritrea is third only to North Korea and Angola as the world’s biggest military spender — relative to population size. Data released from its capital Asmara in 2000 stated that its army had 300,000 soldiers, with some estimates indicating it has doubled since then, largely as a result of conscription.

”In the Eritrean community, the EU is viewed as supporting the present regime,” said Kassahun Checole, an Eritrean expatriate based in the U.S. ”This has become a cause for hopelessness and despair.”

Mer om EU:s bistånd till Eritrea:

• Sverige hjälper Eritrea att fylla fängelserna
• Louis Michels olämpliga sällskap
• Arbetslinjen segrar i Eritrea
• EU ger bistånd till Eritrea
• En halvmesyr från EU

Andra bloggar på bloggar.se om: bistånd eritrea eu louis michel

Av Johan Karlsson   |   Tisdag 15 jul 20:35   |   15 kommentarer

Kommentarer

Disclaimer: Kommentarerna på den här webbsidan är omodererade. Det innebär att vem som helst kan posta vad som helst utan vårt godkännande. Alla kommentarer presenterade här är författarens egna åsikter.

Av Lasix   |   Torsdag 17 juli 16:56   |   länk

Skandal!

Fredrik Reinfeld skulle behöva dra in all svensk bistånd till landet (om vi ger nu till dom) och kräva att DAWIT släpps. Om inte idioterna gör det så ska Reinfeldt pusha på EU att stoppa all bistånd till landet tills han släpps!!!

Han har ju svenskt medborgarskap så det är helt bedrövligt att regeringen skiter i honom.

Av Magnus   |   Lördag 19 juli 23:08   |   länk

Kommentar till Lasix...
Tyvärr på alla sätt har Eritrea valt att inte basera sin uppbyggnad på bistånd. Detta kan ses som positivt vilket även var tanken bakom det beslutet. Däremot hade det varit till fördel att ta emot mer bistånd för jordbruksutveckling, skola m.m.
Eritrea tar emot bistånd men är av en sådan nivå att landet likväl inte hade hamnat i märkbar nöd om dessa drogs in.

Något annat förslag Någon på hur Fredrik Reinfeld skall engagera sig i landet Eritrea, politiskt utbyte och inte minst i situationen för Dawit?

Av Tobias   |   Fredag 1 augusti 06:44   |   länk

Det Fredrik Reinfeld skulle kunna göra och som säkert skulle fungera är nog att åka till Eritrea och tala med Isaias, jag tror inte att det går att lösa på något annat sätt. Att pressa Eritrea på avstånd kommer knappast att fungera, det finns inte något att hota med direkt, därimot skulle jag lätt kunna tänka mig att ett besök från Fredrik Reinfeld med syfte att medla i konfliten med Etiopien skulle kunna bära frukt.

Av Magnus   |   Lördag 2 augusti 10:18   |   länk

Tack för svaret Tobias.
Problemet är att jag tror att frågan om konflikten mellan Eritrea och Etiopien är oviktig. Den frågan kan bara lösas om Eritreas regering åter får ett starkare band med omvärlden. Europas regeringar har ofta vänt kappan efter vinden och där har Sverige varit en stor aktör också. Skulle exempelvis sveriges relation med Eritrea varit annorlunda idag om vi haft kvar fotspåren efter Lars Bondestam? Glömde vi inte fort bort det som hände i slutet av åttitalet och början av nittitalet?

Självklart är ett första steg att mötas men mötas över vad? Tror att vi skulle vara ganska tafatta i ett sådant möte eftersom vi inte vet vad som skall fås ut av det.

--------------------------------------
En fundering jag haft ett tag... Vilken brottskala finns det för olika brott i Eritrea?

Här är några från Sverige samt även övriga världen:

Straff:
7 år Mord
Sverige 2008

3 år Antastning av två unga flickor
Vietnam 2006

4 år Spammare
USA 2008

3 år Skattebrott
Thailand 2008

6 år Mordförsök
Sverige 2008

5 år Människosmuggling
Sverige 2006

3 år Barnvåldtäkt
Sverige 2008

8 år Utnyttjande av minderåring
Sverige 2008

5 år Momsbedrägeri
Sverige 2008

5 år Grov narkotikasmuggling
Sverige 2008

Vilket straff skulle vi ha för brott mot det fria ordet?
8 år? Pressfrihet
Eritrea 2001

Magnus
MSN: frilansreklam@live.se

Av Magnus   |   Torsdag 14 augusti 20:02   |   länk

15 år går fort...
Jag vet exakt vad jag idag gjorde för 15 år sedan. Det var som om det var nyligen och den känslan har jag haft kvar hela tiden. Då hade jag i ungefär en veckas tid visstats i Shimanigus Tatai (ursäkta stavningen). Ett stort dammprojekt som för andra gången raserats men byggts upp igen. Detta hör inte till vanligheterna vid dammar men det fanns en orsak som jag inte kommer gå in på.

1993 fanns ett hopp bland de eritreaner jag möte och arbetade med. Man var inte säker på hur framtiden skulle bli men man var självständiga och det fanns många kortsiktiga och långsiktiga mål.

För de 'utlands' eritreaner jag kände både där och här hemma ville de flesta bidra med sitt och kanske var det redan här det stora problemet uppstod och som säkert påverkade utvecklingen. Eritrea hade inga administratörer!

Hur hade det eventuellt sett ut om dessa funnits och hur många eritreaner välden över var just administratörer? Oavsett i vilket sammanhang hade det varit till en fördel med dessa i alla former av grupper. Det hade exempelvis i min organisation inneburit mindre behov av utländsk personal. De olika ministerierna skulle bättre sammarbetat osv.

Detta hade även lett till att ministeriernas egenintresse hade minskat och exempelvis hade man fått rationellare arbete med exempelvis skol-, sjukhus-byggnationer eller vid trädplantering.

Min fundering för denna vecka är om administrationen fungerat om det hade varit till fördel för Dawits och de andras arbete?

En annan fråga: Behöver Eritrea addministratörer?

Av D.D   |   Torsdag 14 augusti 22:35   |   länk

Det Eritrea behöver är väg mot demokrati, fira val som vi eritreaner trodde på i början på 90 talet. Vi har blivit lurade av denna brutala regim. Är det detta som folk i Eritrea har krigat för i 30 år? Vi är många eritreaner som känner med Dawit,hoppas bara att han släpps så fort som möjligt.

Av Magnus Dahlqvist   |   Torsdag 21 augusti 20:29   |   länk

Fick en fråga om jag bara hette Magnus (på MSN). Nej självklart har jag ett efternamn och använder det också. Många Eritreaner känner mig under namnet Temesgen och det går det bra att fortfarande kalla mig.

Demokrati är en svår fråga och frågan vi får ställa oss är om det är det viktigaste målet just nu? Som du säger ville de flesta eritreaner ha någon form av demokrati i början av 90-talet i alla fall de som visste lite grann om vad det är/var. För Eritrea skulle inte detta varit ett stort problem då. Allt verkade gå åt rätt håll men jag kommer ihåg att man delvis bedömde människor utifrån politik redan då. Varför tittade många snett på kommunisterna? Var de sovjet anghängare eller Etiopien vänner minns jag att vi diskuterade en dag 1993.

Det som är viktigt att ändå komma ihåg är att på landsbyggden fanns olika former av byråd. I många länder fungerar de inte alls lika bra som i Eritrea men räknas som viktiga steg i en demokratisk utveckling. Jag besökte (trots att jag är man) flera kvinnogrupper eftersom de är viktiga i en demokratisk utveckling. Jag besökte massa idrottsgrupper, först och främst knatte fotbollslag. Om jag inte minns fel missade jag inte många av de matcher som spelades inför uttagningen för det lag som spelade i Gothia cup 1994. Även dessa grupper är viktiga för en demokratisk utveckling för i alla dessa olika grupper finns det ett gemensamt sammarbete och det är att få det de brinner för fungera bra och att det utvecklas. Det spelade ingen roll om det var fotbollslaget i Mandafara eller den kvinnogrupp jag träffade i Barentu.

Det jag vill säga med detta är att det fanns en stark demokratisk rörelse under 90-talet och min fråga finns inte detta kvar i dessa grupper?

Jag minns också alla fester jag besökt här hemma i Sverige. Då främst i Göteborg, Vänersborg och Örebro. Visst fanns det politiska grupperingar som ofta lede till diskussioner urartade men jag tror nog att det mest berodde på fylla. Jag är medveten om att många flyttade både här inom Sverige men även hem igen eller någon annanstans. Jag vet även om att det fortfarande är många fester men jag kände att hur längre tiden gick var det inte samma stämmning längre.

Jag är medveten om att jag inte besökt någon fest eller någon form av möte sedan 2002 och ursäktar mig för det eftersom jag har flyttat runt en del men jag saknar det. En viktig orsak till, var just politisk. Hur skulle jag kunna engagera mig för Dawit utan att bli politiskt "bunden"?

Nu till en fråga.
Vilket är starkast, Gräset eller Asfalten?

Är det regeringen i Eritrea som först måste förändras eller är det underifrån? Från alla gräsrötter.

Magnus "Temesgen" Dahlqvist
MSN: frilansreklam@live.se

Av Tobias Hörnfeldt Röhr   |   Söndag 24 augusti 18:02   |   länk

Magnus.
Det går inte att underskatta värdet av att lösa gränskonflikten med Etiopien. Konflikten ger Isayas politiskt kapital att behålla makten, konflikten är en ursäkt för att inte hålla allmänna val. Krig stärker nationalkänslan i de utsatta länderna, människor som känner sig hotade försöker alltid sluta upp bakom en ledare, genom att behålla hotet om kriget reellt kan Isayas fängsla vem han vill, anklaga vem han villl för spioneri osv osv.

Regeringen i Eritrea kommer inte att förändra sig först, de lever gått på folket, det är omvärlden som måste sätta press på Etiopien att lämna ockuperad mark och dra tillbaks sina trupper. Det är detta som Sveriges regering måste arbeta aktivt för. Men det är även viktigt för att det är ett domstolsbeslut som Etiopien skall följa, vi kan inte bara titta bort och lossas som ingenting när ett land ockuperar ett annat. Hur skulle svenskarna reagera om Tyskland ockuperade Skåne? Alla länder måste ha samma rättigheter, det kan inte vara så att rättigheterna bara finns på papperet för att länderna råkar ligga i Afrika...

Av Isac   |   Tisdag 26 augusti 12:50   |   länk

Jag måste instämma i det "Tobias Hörnfeldt Röhr" skriver. Många "Dawit-anhängare" (såväl landsmän som svenskar) tror att man kan isolera olika problem. Om man inte kan se sammanhanget och förstå att utrikespolitk, egentligen all politik, består av flera sammanflätade faktorer - ja, då argumenterar man med skygglappar på.

Vidare är det många som försöker applicera svenska förhållanden på stater som långt ifrån befinner sig på samma måttstock som Sverige. Man kan inte jämföra kilogram med deciliter. Således kan man inte utgå ifrån det svenska rättssystemet(eller andra utvecklade rättsstaters) när man diskuterar andra mycket mindre utvecklade staters eventuella rättsövergrepp.

Slutligen. "Dawit-anhängarna" esklarerar bestraffning av Eritrea. Men kära anhängare. Vem bestraffar ni egentligen? Tror ni verkligen att regeringen skadas av att man stryper det knappa biståndet? Givetvis inte. Det är era syskon, föräldrar och övrig släkt som drabbas. Det är klarlagt att biståndet till Eritrea inte är av den omfattande arten att det kan få sådana konsekvenbser att regeringen skulle gå ner på knä och böla efter mer godis.

Nyckeln till Dawits ev frigivande ligger i, som jag tidigare skrivit i mina inlägg, i fikan på Reinfelt eller någon av hans president/statsminstervänner i västvärlden. Om man plockar fram nyckeln, öppnas en värld av oegentligheter som begåtts mot staten Eritrea och dess folk. Konflikten har i enlighet med internationell rätt lösts, men i poraktiken inte verkställts. Dessförinnan utsattes Eritrea och dess folk för otaliga krigsbrott, men världen sade inget. Likaså har man inte sagt ngt sedan domen från ICC avkunnades för flera år sedan. Och här sitter ni och tjatar om EN eritreans öde?

Tro inte att jag på ngt sätt är emot ett frigivande av Dawit. Tvärteom, jag hoppas och ber att han får en rättvis prövning i domstolen. Jag är med andra ord anhängare till dawit, MEN OCKSÅ till resten av det eritreanska folkets bästa.

Av Magnus Dahlqvist   |   Tisdag 26 augusti 15:33   |   länk

Tobias när diskuterade Ni detta med Reinfelt och de övriga av våra regeringspolitiker? Har Ni gjort tillräckligt som en politisk grupp eftersom debatten i media (och även i detta forum) nästan dött ut? Räcker det med att en gräsrotpolitiker reser sig upp och rapporterar antal dagar som Dawit har varit fängslad eller krävs det mer?

Om en månad är det sju år sedan som Dawit fängslades. Jag har inte sett några affischer eller inbjudanden till något arrangemang för att observera detta. Skulle det inte vara på sin plats?

Självklart är jag medveten om gränsproblematiken. Jag arbetade själv på projekt som idag hamnat i Etiopien efter den ändrade gränsdragningen. Jag är också medveten om att 1993 hade Etiopien fri handelsväg från Assab och Massawa men inte tvärs om men det kände Ni väl redan till?

Jag är också medveten om att Sverige oavsett regering har stöttat sig på traditionen med att stödja Etiopien eller rättare sagt inte stöta sig med Etiopien.

Jag är även medveten om att Issayas i många lyckade mål och projekt i början av 90-talet fick bakslag på grund av externa faktorer. Jag är också medveten om att Sverige i stort bara etablerade kontakt under denna tid för att det såg fint ut i pappren. Kan någon säga vad för arbete som exempelvis Svenska Konsulatet uträttade 1993?

Jag är inte en förespråkare för att applicera något system som inte hör hemma där det skall införas. Samarbete kan ge mer utveckling. Vilket kan leda till något gott i framtiden. Man kan ju inte förändra Kina över en 10 års period inför ett OS men man kan så små frön. Samma exempel med Kuba där det hänt mycket eller Tunisien.

Sedan kan jag säga att jag saknat Isac i debatten här ett tag. Men först och främst är det väl en tråkig fakta att någon av oss alls skulle behöva skriva här ofta för det är ju mångas ord som aldrig är sagda här och som borde komma fram.

Jag får hålla med om att all politik är sammanlänkad som Isac säger fast jag önskar att det inte var på det viset.

Jag hoppas inte du dömer mig som "Dawit-anhängare" i den bemärkelsen Isac. Jag är engagerad för Eritrea i helhet likväl som jag anser att det är dags att Dawit släpps för oavsett brott eller inte, har han avtjänat ett tillräckligt långt straff. Jag anser alltid att om man inte dömts för ett brott i en domstol med utförlig bevisning är man oskyldig.

Sedan kan jag tacka för det mail jag fick. kort utan att återge något direkt ur den kritik jag fick kan jag säga att jag vet mycket om Eritrea men jag vet inte allt. På frågan om varför jag skulle ha någon specifik kunskap som skulle vara värt något, kan jag bara säga att det har jag inte om inte det fria ordet räknas?

Och ställer därför en svår fråga till er alla Eritreaner eller sakkunniga:

Vad vet ni om folkgruppen Tika?

MVH

Magnus Dahlqvist
MSN:frilansreklam@live.se

Av Magnus   |   Måndag 1 september 12:29   |   länk

Snart har det gått 7 år. Jag har skrivit en hel del här på sidan under senaste tiden.

Många frågor och ibland tveksamma svar har jag gett. Men varför har jag gjort detta?

Jag har senaste tiden undrat över om denna sida är det forum som denna fråga skall debatteras under och har både undrat över om sidans form eller syfte är det som behövs.

Jag har innan jag började debattera här följt artiklar och kommentarer och kände då att trots alla oseriösa kommentarer var syftet gott.

Jag har inte skänkt några pengar. Inte heller köpt någon T-shirt utan valt att på olika sätt föra en debatt både här och i andra kanaler.

Jag har däremot sedan länge skrivit in mig på protestlistan.

Med mitt fulla stöd till Dawits familj och släkt samt även för de övriga som fängslades av samma orsak, ber jag att tacka för mig här på denna sida. Eventuellt kommer jag tillbaka om det skulle bli ett lyft med sidan och dess debatt.

För Er som gärna diskuterar med mig får Ni gärna kontakta mig över MSN eller mail:

frilansreklam@live.se

MVH

Magnus

Av Anders L   |   Fredag 5 september 13:59   |   länk

Jag håller helt med föregående skribent, Lasix ! Det är dags att regeringen Rheinfeldt vaknar upp för omvärlden och ställer ultimatum i EU. Inga bidrag förrän den svenske medborgaren Dawit får sin rätta behandling !!!

Av Magnus   |   Tisdag 23 september 07:34   |   länk

Nu har det då gått 7 år. Detta är mycket beklagligt. Hur kan det gå till på detta viset när vi har en utveckling i världen med både teknik och information.

Mina tankar går självklart till Dawits familj, släkt och nära vänner, samt de övriga som sitter fängslade utan rättegång.

En kamp är aldrig förgäves!!!

Magnus Dahlqvist

Av hope   |   Tisdag 23 september 18:53   |   länk

The European Union remains deeply concerned that the government of the
state of Eritrea continues to severely violate basic human rights in
violation of its obligations under domestic and international law. The
European Union profoundly deplores the continuing lack of progress on this
matter and urges the government of the state of Eritrea to disclose;
evidence of the place of detention,
detention conditions and health status of the prisoners.
Furthermore, the European Union urges the government of the state of
Eritrea to allow
the families,
legal representatives
and medical doctors of their choice to have access to the prisoners.
The European Union also urges the government of the state of Eritrea to
unconditionally release all the political prisoners.

Av hope   |   Tisdag 23 september 18:58   |   länk

I think finaly the European Union is waking up.
I thought this news will chear up Dawit's friends and families.

Disclaimer: Kommentarerna på den här webbsidan är omodererade. Det innebär att vem som helst kan posta vad som helst utan vårt godkännande. Alla kommentarer presenterade här är författarens egna åsikter.

Skriv en kommentar

Spam-filter: Sex plus ett är lika med (svara med siffror)